En vintermarknad i början av 1600-talet
Hur kunde det se ut på en vintermarknad i Jokkmokk under början av 1600-talet? Hur många kom? Hur klädde man sig, vad åt man? Vilket språk talade man? Det är inte mycket vi vet från den här tiden men en del kan läsas ut av samtida rapporter, annat får vi gissa oss till och fantisera om.
I en rapport från april 1606 berättar kungens utsände, Daniel Hjort, om läget i Jokkmokk. Den 11, 12 och 13 februari hade han hållit ting i Jokkmokk med samer och birkarlar i Lule lappmark. Man hade skapat en ordning för marknads- och kyrkostaden. Att det fanns många hinder på vägen är lätt att se. Den präst, herr Lars, som hade utnämnts till Jokkmokk visade sig vara sjuklig, kunde inte samiska och var dessutom ”mykitt suag vdi Lärdomen”, och församlingen önskade sig en präst som bättre kunde klara villkoren i lappmarken. Herr Laurentius Olai, kapellan i Luleå, ansågs bättre lämpad och utsågs till ersättare.
Timmer till kyrkobygget lovade de församlade skulle finnas på plats till påsken och kyrkan skulle färdigställas under sommaren. Lämpliga tider för marknad och ting hade också diskuterats. Samerna sade sig kunna komma till Thomasmäss och stanna ända fram till Kyndelsmäss, d.v.s. från jultid och några dagar in i februari. Fogden ålades att komma senast till Trettondagen för att uppbära skatt till kronan. Vid Påvelsmäss den 25 januari skulle det vara fritt för birkarlarna att driva handel med samerna, ”… icke stielendes …”. För detta handelsprivilegium skulle birkarlarna betala tionde i tull till kronan.
Efter Kyndelsmäss skulle samerna vara fria att lämna kyrkplatsen i Jokkmokk, men till Vårfrudagen i slutet på mars måste de återkomma till ny samling i två veckor, ”ther skall åther fogeden Prästenn och Birkarlerne mö[the] them”. Först skulle fogden köpa upp viltvaror för kronans behov och sedan var det fritt fram för birkarlarnas köpslagan. Prästen uppmanades vara så flitig han förmådde i sitt kall och ämbete.
Att hålla laga ting under marknaden var en viktig uppgift för fogden. Redan under det första dokumenterade tinget i Jokkmokk 1606, bestod nämndemännen av både samer och birkarlar. Efter en tid var alla nämndemän samer. Tingen behandlade främst frågor som berörde lokalbefolkningen, frågor som rätten till fisketräsk, betesområden och ekonomiska tvister. Under 1600-talet utvecklades fjällrenskötseln i Lule lappmark och fjällsamebyarna fick den långsträckta form som vi känner idag. Rätten till betesmarker och gränsdragningstvister blev allt vanligare ärenden i tingssalen.
